Saga, tre år, säger aldrig därför, bara ”vajföj”. Inte för att vara tjabbig, men hon säger så. Hon är ju faktiskt bara tre. Alldeles nyss kollade vi på ett program på tv där det var en, enligt mitt tycke, gullig hund (kanske en collie eller vad de heter). Nåväl.
- Åh vilken fin hund, säger jag.
- Nä den äj ful!
- Den är väl inte ful, den är ju fin?!
- Nej, hundar är fula.
- Varför säger du så?
- Vajföj jag säjer så! Det bestämmer jag.
- Men, varför säger du så?
- Vajföj DE EEEE DEEEEE!!!
Mina argument förefaller tämligen verkningslösa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar