Tigerz musik...

Här kan du lyssna på Sebastian Tigers musik
Sebastian

Sagas brillpremiär

Se så festlig lilla Saga ser ut i glasögon. När hon blir stor och läser denna blogg kommer hon att bli arg på mig.

Släktskrönor

På kvällen åkte Martin till Västerås för att gå på Mälarrocken med Jesper, Steken och Roger Larsson. Min kära mor kom över hit och vi pratade Tiger-släkt till halv tolv och drack lite rött under tiden. Mycket trevligt.

Hej och hå ludentå

I går var en välfylld dag vill jag lova. Ett sms landade i min telefon på morgonen. Vickie med barn skulle till Västerås och undrade om vi ville följa med. Självklart. Packade in oss i bilen och startade färden mot Fastbo. Hann surra några minuter innan Saga testade poolen i trädgården. Mamma Cecilia hade tack och lov laddat med ombyte. Sedan placerades alla fyra barnen i den stora bilen och mammorna kunde sitta i framsätet i godan ro och samtala om livets alla väsentligheter.

Sedan plöjde vi IKEA i rask takt. Elsa, Vigg och Juliana testade att lattja i genidraget Småland. Juliana tröttnade efter en stund och lekledaren larmade i högtalarna så Vickie fick ordentlig fart på benen. Efter det intogs korvar på löpande band. På leksaksaffären fick jag tala om för Elsa, kanske 600 gånger, att "det får du önska dig när du fyller år". Svaret blev tårar och "då får inte du komma på mitt kalas!" Detta allvarliga hot riktas mot mig dagligen kan jag tala om.

Sedan var det dags att åka och när jag kom hem var jag vad man brukar kalla trött. Jag undrar hur det skulle vara att prata med fru Psilander utan att bli avbruten. Som back in the days.

Ps: Vickie, vi kommer att köpa hoppborgen. Ds.

Fyra minuter

Om man ringer någon som säger: Kan du ringa om fem minuter, jag sitter i telefon, så finns det en slags stolthetsgräns som man inte kan gå över (under). Man kan tex inte ringa om fem minuter. Det verkar hysteriskt. Samtidigt kanske man väntar för länge så att personen i fråga hinner iväg på annat. Jag är en tönt. Jag skulle tippa att åtta minuter verkar lagom. Nu har det gått fyra...

Tut tuuuut

Åh. Det finns telefonsamtal man gillar. Som man vill ha genomförda. Sedan finns det sådana som man känner att man borde ringa. Som man egentligen inte vill. Fast man borde. Jag ska göra ett sånt snart. OBS: det är inte till någon kompis/släkting/kollega så om det ringer hos er nu är det inte jag. Och om det är jag så vill jag ringa till er.

Hej buskis!

Jag är ju en livsnjutare av rang varför jag självfallet bänkade mig själv och min Elsa framför tv:n i går när det vankades premiär av Allsång på Skansen. Tyckte att det var lite sisådär, men när Pernilla Wahlgren och hennes son skuttade runt på scenen vaknade jag till. Framförallt väntade jag på någon slags poäng som kunde ha fått mig att dra på munnen en smula. Men icke. Grabben sjöng bra och kommer säkert att göra karriär hela tiden så länge han vill. Men moderskeppet Pernilla förstår jag mig inte på.

Buskissommaren 2007 är inledd.

Doppa...

Jaha. Då var premiärdoppet avklarat. Nje, jag ska inte ta i så förbannat, jag doppade fötterna. Men Elsa badade. Saga grävde lite på botten och doppade blöjrumpan ett par gånger. Sedan åt de mariekex och drack festis och sedan drog vi ner på stan och käkade lunch med mamma. Jag såg även Emelies mamma på stan. Det fanns en tid när hon och jag gick på samma aerobicspass. Jag var där väldigt ofta, just den sommaren. Det var en person som sa till mig att jag väl aldrig hade varit så vältränad som då. Året var 1997. Eller var det -96? Ja inte var det i går i alla fall. Suck. Men det finns inte samma glöd som back in the days när det gäller att träna. Det finns inte ens en liten förkolnad tändsticksbit till vilja vad gäller träning. Lättja och förfall är vad det är. Men lika glad är jag för det. Inte alltid, men ofta.

Du ska få igen!

I dag är det tisdag. Det är hur varmt som helst ute och jag ser fram emot en underbar dag med skratt och glada tillrop. Dock väcktes jag strax efter fyra i morse (har varit vaken ever since) av en FLUGA. Jag var lika ansatt som en svettig ko brukar vara när solen står som högst på himlen. Flugsatan. Vänta du bara...

Martin smet

Jag bor och lever tillsammans med en kriminell människa. En smitare. En fuskare. När vi ätit färdigt dagens middag bestående av spagetthi och köttfärssås och det var dags att plocka undan och skyffla iväg berget av rester som alltid landar under Sagas stol var han försvunnen. Bortblåst. Väck. Men jag som är snabb i både ord och handling började raskt med att försöka skapa ordning i det klafsiga kaoset. När jag nästan var färdig smög han in i köket och svepte med blicken över matbordet. Den sa "yes, snart klart". Han ställde in ketchupen i kylen och satte på kaffe. Sedan skickade han två sms.

Tiden går ABBA

Jag har förstått att tradera ska vara kul. Tog mig in där i dag och letade efter ett ABBA-halsband. Hittade inget. Inte heller en topp i svinurblekta pastellfärger, megaretro med ABBAs logga. Det enda jag hittade var detta armbandsur. Jag är kluven vilket betyder att jag inte kommer att köpa den. Jag vill ju inte ha den. I alla fall inte just nu.

Delta i tävling!

Denna vecka startar med en tävling riktad till dig, kära läsare. Det enda du behöver göra är att komma med ett eller två mycket bra förslag till vad man kan sysselsätta barnen med en dag som denna. Bada går bort - det är kallt i vattnet, jag har ont i halsen, sedan kan jag räkna upp sju skäl till med det orkar jag inte.

SUMOBALLE!

Nu börjar halsen krångla igen. Vad är det frågan om? Kroniskt? Jag får tydligen skita i att sjunga på några dagar. Just nu vill jag inte prata heller. Tydligen ska man inte viska. Det sliter ännu mer på stämbanden. Vi hade i alla fall en mycket trevlig midsommar. Västerfärnebo på dagen och Fastbo på kvällen. Där hade Adde och Vickie ordnat en härlig tillställning och jag var en i midsommarbandet.

And the winner is...

Nu googlade jag fram vinnaren också så kommande onsdagar kan jag hitta något annat att syssla med.

Tack och juck

I Pussycat dolls tävlar unga tjejer i USA om den "åtråvärda" rollen som ny medlem i gruppen. I jingeln eller vad det heter står de i profil och gör värsta juckgrejen till takten "bobombombombombombomp". Detta har jag tvenne onsdagar i sträck ägnat mig åt under reklamen i detta viktiga program. Typ när jag går och hämtar ett glas vatten så stannar jag upp ett par gånger och kör den där grejen. Tydligen ser det förjävligt ut. Martin påstod att jag ser stel ut.

En får tacke.

YES!

Låten är på gång. A, Am, Em och D är ackorden so far. Har skrivit och strukit och skrivit och strukit. I går kväll blev jag avbruten dels för att jag kom på att jag skulle måla fönster SAMT kolla på Pussycat dolls. Bombombombombompbomp.

Det blir en låt.

Innan veckan är slut har jag skrivit en låt. Fråga mig inte hur det ska gå till men hiten ligger längst ute på tungspetsen. Häromnatten drömde jag hela låten. Helt galet. Melodin, verser, refräng, brygga - hela kitet. Så denna veckan blir det en låt. En riktigt bra låt. Kanske får jag användning av de enstaka ackord jag kan. Det värsta är att gitarrjäveln är totalt urstämd. Fullständigt. Låten ska handla om kärlek. Alla låtar handlar om det. På ett eller annat sätt. Min ska handla om kärlek. Till vad eller vem vet jag inte. Spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att den handlar om - kärlek. Eller svek. Eller regntunga skyar. Eller fett. Tänk vad roligt att skriva en låt om fett.

//Jag är tjock som en smock
Jag är lat som få
Jag ser ut som en bock
Men jag har svårt att gå

För jag är feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet
För jag är feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet

Som ett julesvin//

Den kommer jag att skicka direkt till Tracks nu så kan alla gå in och rösta fram den så kanske jag får giga på Sala statt på 30 plus. Bara jag och en ostämd gitarr och ett fettberg och 23 alkisar.

I en enda stor stinkande gegga av fylla och späck.

Det var tajder det

Kom att tänka på när Ica och jag åkte till London. När hon, Malin och jag satt i Camden och drack öl. Mitt på blanka dagen. Härligt. Härligt. Väldigt härligt.

Jag blev röd i ansiktet

I går när vi cyklade ner till lekparken, barnen och jag, passerade vi en man som uppenbart var alkoholpåverkad. Jag smygkikade lite på honom i profil och han hade en massa svarta prickar i ansiktet. Plötsligt vänder sig Elsa om och ropar:

- Var har du fått alla blåsorna ifrån?

Jag bet ihop käkarna rejält och trampade på och när vi kommit utom hörhåll talade jag om för henne att så där säger man inte.

- Va? Vad säger du mamma? ropade Elsa.

Jag sa inget mer men tänkte att hur förklarar man att vissa saker får man bara inte fråga om. Omöjligt.

Peta in en pinne

Jag älskar att komma hem till människor jag aldrig varit hos tidigare. Att se deras saker, möbler, om de har någon särskild inredningsstil. Jag stannar alltid framför deras bokhyllor och kollar in titlar. Vet inte riktigt varför, en grej jag gör bara. För det är ju så olika. Vad man gillar att läsa. Brevid min sida av sängen ligger en hög böcker och just nu läser jag Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson, som jag köpte för jättelänge sedan. När jag bäddade nyss såg jag vad som låg på golvet vid Martins sida.

Drumstick spinology. How to master spinning drumstricks. Över 100 spins ska man tydligen kunna lära sig. Författaren heter Steve Stockmal (måste vara taget).

Under sängen ligger en ensam trumpinne...

Jag är Maj-Lis

För övrigt heter mammas kusin Valdemar Tiger. Förut hette han Aron Tiger. Men nu heter han Valdemar. Ett ganska roligt namnbyte. Dessutom är han rätt ung. Inte ens 35. Som jag är. Kanske man skulle byta förnamn. Bara på kul. Maj-Lis.

Tore Tiger skrämde vettet ur mig

På fredag firas det midsommar. Denna ljuvliga tradition i gassande solsken. Land och rike runt kommer det att resas lövklädda pålar. Små grodorna och andra traditionsenliga hopplekar avverkas. Snapsar, öl och sill hälls ner i var mans strupe. Jag har firat många härliga midsommaraftnar. Men en gång när jag var typ tre år var vi upp i Björkberg (en släktgård i Västerbotten). Jag och en massa andra barn lekte inne i gammelmormors museum, som det kallades. Helt plötsligt slits dörren upp och utanför står mammas morbror Tore och ropar:

- Vad gör ni härinne?!

Jag blev så rädd att jag kissade på mig.

Han skämdes. Han skulle bara skojskrämma oss lite.

Inte var jag beredd på det inte.

Ögrupp

No man is an island! Ingen kvinna heller för den delen. Men när jag planerar att åka till badhuset med båda barnen känns det nästan så. Därför skiter jag nog i det.

Rulla upp. Rulla ner.

I dag har jag SHOPPAT. Inte så mycket (två par leggings, en kjol, ett par mjuka brallor och en GRÖN tröja) och absolut inte dyrt men oj vad det är kul. Elsa åkte rulltrappa nästan hela tiden. För er som inte bor i Sala: DET FINNS INGA RULLTRAPPOR HÄR. Alls. Överhuvudtaget. Så rulltrappor blir väldigt kul när man väl hamnar i en. Tycker hon alltså.

He's going through changes...

Tjoho!

Moster Eva med Saga förra sommaren.

Attacken på Soduko

Läs om attacken på Danny i HALLSTAHAMMAR

Guess who?

Tankar svarta som sot

Har nästan sträcklästfärdigt min kollega Ronnie Sandahls bok, Vi som aldrig sa hora. Den är bra. Läs den vettja. Läs den och minns. Minns din tid som missförstådd tonåring. Med tankar svarta som sot.

Skriv till mig

Jag är en nyfiken en. Jag undrar vilka som läser min blogg. Några av er känner jag, men inte alla väl? Skriv en kommentar vettja. Säg vad du vill, känner, tycker. Deal?

Sala-Hallstahammar

I dag skriver
Alex om Idol-Danny som inte kan skilja mellan Sala och Hallstahammar. Härmed är Danny bojkottad. För all framtid. Om hans låtar spelas i min radio kommer jag att stänga av. Direkt.

Heja Maiden

Martin var dessutom först i klassen med att sätta upp planscher på insidan av bänklocket. Självfallet var det Iron Maiden som prydde locket och en av klassens tuffa grabbar, Robban, upptäckte detta och sa (på mycket bred västmanländska):

- Iron Maiden. Håller du på dom?

Som klippt och skuren

När Martin gick i fyran hade han en jämnårig kamrat som hette Daniel. Daniel hade en bror som hette Richard. När Richard skulle fylla 12 kom Martin dit på kalas och hade ordnat en fin present. Eftersom Richard gillade bröderna Herreys och Martin köpte alla nummer av OKEJ, så hade den snälle lille gossen klippt ur ALLA bilder av bröderna och gav dessa till Richard i present. Det var väl en gest så god som någon?

Årets sommarpratare:

Vad ska Pernilla Wahlgren prata om? Allvarligt. Jag kan inte komma på en enda grej.


JUNI

23 Ulf Lundell - musiker, författare, konstnär
24 Mark Levengood - programledare, skriftställare
25 Anna-Karin Gauding - arbetar med bistånd i Sydamerika
26 Alessandro Catenacci - vd Nobiskoncernen
27 Helle Klein - politisk chefredaktör, präststuderande
28 Göran Lambertz - justitiekansler
29 Jessika Gedin – skribent, spanare i P1
30 Barbro Dahlbom-Hall - ledarskapskonsult, föreläsare

JULI

1 Thore Skogman - sångare, kompositör, textförfattare
2 Zinat Pirzadeh - ståuppkomiker, skådespelerska
3 Lina Sjöberg - teolog, författare, kulturskribent
4 Filip Hammar – programledare, journalist och
Fredrik Wikingsson - programledare, journalist
5 Jan Egeland - FN-diplomat
6 Per ”Plura” Jonsson - artist, musiker, bloggare
7 Anja Pärson - alpin skidåkare
8 Michael Treschow - företagsledare, industriman
9 Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson - klädskapare, artist
10 Åsa Linderborg - historiker, kulturskribent, författare
11 Sture Linnér - diplomat, professor, författare
12 Lena Nevander Friström - leg. psykoterapeut, föreläsare
13 Gustav Fridolin – journalist, f.d. riksdagsledamot (mp)
14 Michael Nyqvist - skådespelare
15 Margareta Strömstedt - författare, journalist
16 Peter Martinsson - administratör, ”Lyssnarnas sommarvärd”
17 Camilla Läckberg - deckarförfattare
18 Göran Zachrisson - golfexpert, tv-kommentator
19 Rigmor Gustafsson - jazzsångerska
20 Gunilla von Platen – entreprenör, vd för Xzakt
21 Peter Settman - programledare, producent
22 Erland Josephson - skådespelare, författare
23 Mia Törnblom – föreläsare, författare
24 Martin Kellerman – serietecknare, skapare av ”Rocky”
25 Barbara Bonney – amerikansk operasångerska
26 Salem Al Fakir - musiker
27 Magdalena Graaf – föreläsare, författare
28 Ingvar Lundberg - professor i psykologi, hedersdoktor
29 Lena Olin – skådespelerska, bosatt i USA
30 Peter Rost - läkare, f.d. vice vd Pfizer, bosatt i USA
31 Gustaf Skarsgård - skådespelare

AUGUSTI

1 Sophie Dow - journalist, chef Mindroom, bosatt i Skottland
2 Mehmet Gürs – krögare, tv-programledare i Turkiet
3 Mona Sahlin – partiordförande (s)
4 Paolo Roberto – f.d proffsboxare, föreläsare, programledare
5 Maud Adams – skådespelerska, företagare
6 Lars Fredriksson - sinolog, bibliotekarie
7 Renata Chlumska - professionell äventyrare, föreläsare
8 Knut Knutson – auktionsförrättare, programledare
9 Magdi Abdelhadi – utrikeskommentator BBC
10 Filippa Reinfeldt - sjukvårdslandstingsråd Stockholms län
11 Pernilla Wahlgren - artist
12 Christer Fuglesang - astronaut
13 Susanna Alakoski - författare
14 Bicky Chakraborty - vd och ägare, Elite Hotels of Sweden
15 Sliva Cigerxwin - rådgivare Kurdistans regionala regering
16 Ingvar Oldsberg – programledare, journalist
17 Howlin’ Pelle Almqvist - artist
18 Lena Endre - skådespelerska

Jag är skoj

Jag är en människa med humor. Mycket av det jag säger är roligt. Väldigt roligt. På riktigt. Jag skrattar lite för ofta åt mina egna skämt. Det står jag för. Det är inte så jättemånga andra som får mig att asgarva. Jag skrattar mest av artighet om någon drar en rolig historia. Seriöst. Var ligger poängen med skapade skämt? Den finns inte. Humor skapas ofta i situationer. Här och nu. Det finns en bild på mig när jag nästan garvar ihjäl mig åt Helan och Halvan.

Jag var två år...

Jag har en plan

När jag sitter här hör jag muller från himlen. Eftersom jag inte gillar att ha saker halvfärdiga (som att jag skulle avsluta detta inlägg nu) så låtsas jag att det är ett reaplan och inte åska.

På tal om plan.

Jag har en dröm minst en gång i veckan om att jag ser ett flygplan störta. Hur jag står på marken och följer det med blicken och vet vad som ska hända. Det slutar ALLTID med att det störtar. Det har (som alla andra drömmar enligt drömtydningar) att göra med kontroll eller sex. Det är jag bergis på. Och eftersom jag sällan eller aldrig blivit upphetsad av ett plan så handlar det om kontroll.

Förmodligen är jag piloten och människan på marken samtidigt.

Könskrig i lekparken

I dag i lekparken var Saga tillsammans med en annan liten tjej och kille inne i någon slags stuga med bord och bänkar. Killen klättrade upp på bordet och ställde sig och den andra lilla tjejen ville göra likadant. Då kom hennes dagisfröken:
- Så där får man inte göra. Man får inte stå på bordet!
- Men han gjorde ju det, sa flickan.
- Ja, pojkar gör sånt ibland, men inte vi tjejer. Vi kan ramla och slå oss.

Jag stod och såg svår ut bakom mina solglasögon och tänkte att det var då fan i helvete att könsroller ska pinkas in redan i tvåårsåldern. Visst, man kanske inte ska stå på bordet, men gäller inte det för båda könen i så fall?

Kärring.

Galaxer i mina braxer!

I dag ska Karin se Di Leva på Liseberg. Vill jag också vara där? Självklart. Åh, denna Di Leva. En liten galax i sig.

The police

- Den här ska jag ge till staden polis, sa Elsa nyss, och visade mig detta alster.

Elsa-citat

Martin har skrivit ned en massa citat som Elsa kläckt ur sig genom årens lopp:

(3 år o 7 mån.)
Hos frisören för första gången. Elsa sitter i frisörstolen och pratar i ett kör. Plötsligt tittar hon på mannen som sitter i stolen bredvid. Hon blir tyst i två sekunder, varpå hon högt och tydligt deklarerar:
- Sådär kort vill jag INTE ha!

(3 år o 8 mån.)
- Elsa, vad är det för dag idag?
- Lördag!
- Ja. Vad är det för dag imorgon då?
- Söndag!
- Ja. Vilken är din favoritdag då?
- Sommar!

(3 år o 8 mån.)
Vid lunchen:
- Pappa, det gör ont i drickat.
- Vad menar du?
- Det gör ont i drickat.
- Jag förstår inte ...
- Tjo!

(3 år o 10 mån.)
- Pappa. Hur länge ska man vara barn?
- Vaddå menar du?
- Jag blir ju ALDRIG vuxen!

(4 år o 3 mån.)
På sushibaren. Elsa har nyss tagit hål i sitt högra öra, visar hela personalen sitt pärlörhänge. Under tystnad. Länge.
- Nu har nog alla sett, Elsa?
- Näe, inte han med stora huvudet!

(4 år o 4 mån.)
Söndag morgon. Elsa har tittat på Emil i Lönneberga på tv.
- Pappa, varför gick Alfred in i stadsmål, eller stadsbrål, eller stadsvrål, eller vad heter det?

(4 år o 4 mån.)
Elsa och jag lagar mat. Hon utbrister:
-Köttbullar är gott! Och fläsk! Och läsk! Och TÅLAMOD är bra! (Jag skrattar) Och kramar är bra, säger Elsa.

Brudigt är det!

Nyss var farbror sotarmurre här och gjorde rent i skorstenen. Känner mig rätt borta vid sådana tillfällen och brukar visa min okunnighet direkt. Tydligen ska man hänga upp ett vattenbesprutat tygskynke framför öppna spisen för att på så sätt förhindra att sot letar sig in i huset. Vidare ska man se till att det finns en stege uppställd mot väggen så att sotaren kommer upp på taket. När jag, av grannen, fick veta att han var på väg hit visste jag varken hit eller dit men telefonerade självfallet min man som sa åt mig vad jag skulle göra.

Så jävla brudigt.

Fattar inte hur jag kan bo i hus.

Jag vet ju knappt hur man hämtar in posten.

Jag är fått min diagnos

Kanske dags för glasögon snart? Huduvstan?! Jag sitter nog för långt från skärmen...
Hur som helst. Det jag lider av är:

ÖVRE LUFTVÄGSINFEKTION MED BAKTERIELLA INSLAG

Mot detta har doktorn tilldelat mig tio dagars penicillin. Så fly nu din kos, förkylning, och kom inte hit igen.

Jöback i ballong

Nu har det kraschat luftballonger i huduvstan. Och tydligen var Peter Jöback med. FLYG ALDRIG BALLONG!

Hosteriskt!

En ny vecka står för dörren. Med samma förkylning. Samma vackra sommarväder. Lika vita ben. Men det sista är en bagatell. Mitt främsta mål är nu att bli frisk. Ska träffa läkare i dag. Eftersom jag ringt ett par gånger och fått svaret "virus - det gå inte att göra något åt" så känns det som att jag måste ha en lång utläggning över att detta visst går att göra något åt. Ge mig vad som helst. Om Fuglesang kan skicka hälningar från rymden borde i rimlighetens namn någon människa kunna bota mig från detta förkylda hosterimaraton.

På tal om maraton... (medial övergång)

I lördags befann vi oss i Stockholm för att (på Fjäderholmarna) fira att min svägerska Karin befunnit sig på jordskorpan i 40 år. Vi hade bestämt träff vid kajen 14.45 eftersom båten skulle gå 15.00 och vi hade vårt bord på Rökeriet från 15.45. När klockan var två och vi fortfarande knappt hunnit ut från Systemet i NK-huset OCH skulle hinna till söder för att byta kläder började jag nästan hyperventilera. Vi kastade oss iväg mot närmaste buss - som självklart inte dök upp. Det var ju mara i stan. Och inte kom taxin som bestämt heller. Det slutade med att vi nödgades borda skutan i samma smutsiga och shoppingukna kläder som vi burit hela dagen. Men det blev en trevlig eftermiddag ändå. Kvällen avslutades med några franska ostar (som jag inte petade på) och ett par flaskor vin (ur vilka jag drack ett och ett halvt glas). NI FATTAR HUR SJUK JAG ÄR VA?

Jag saknar dig morfar Erling

När jag tog studenten var morfar med. Min härliga morfar. Tänk vad många underbara minnen jag har från honom. Hur vi badade fötterna tillsammans. Hur han sa: Ska du inte ha lite mer? när vi köpte godis. Hur jag alltid sparade hans julklapp till sist för den var alltid störst. Hur han alltid skämtade. Hur han svor (när han trodde att ingen hörde) över bortslarvade bilnycklar. Hur noga han lyssnade efter älg när jag var med honom på älgjakten. Hur avmagrad han blivit när jag träffade honom för sista gången. Han såg att jag blev ledsen. Jag kunde inte stanna i rummet. Medan mina tårar rann försökte han få mig på bra humör.
Begravningen när en ung kille spelade cello i kyrkan. Det var som att höra morfar nerifrån källaren när han satt och övade. Jag är glad över att han haft en sådan härlig morfar. Och jag är så ledsen över att han inte finns längre.

Uddlöst samtal

I dag tornar ett annat huvudbry upp sig över den soliga junihimlen. Studentpresent. Till en kille. Som spelar i band. Vad köper man? Jag frågade Martin i går:

- Ingen jävla vas eller reservoarpenna i alla fall!

- Nej men det är väl självklart. Ingen får väl en reservoarpenna? Eller vadå, fick du det när du tog studenten?

- Ja.

Jag klättrar uppåt

För alla som är intresserade (skulle gissa på närmare 200 personer) kan jag meddela att halsen är något bättre. Jag låter i alla fall inte som en gammelupphetsad Tom Jones när jag pratar vilken borde vara ett steg i rätt riktning.

Min hals...

Någon har använt en sådan där borr man har för att greja hål i isen när man ska pimla. En skruvad sak. Och roterat den varv på varv på varv. Långsamt, långsamt. Använt hela borren från början till slut. Rakt ner i min hals. I natt vaknade jag och hade så ont att jag nästan grät. För en hals. Ringde vårdcentralen i morse och sköterskan påstod att det är virus och inte går att bota. Hon talade om för mig att jag ska dricka mycket, både varmt och kallt. Och äta halstabletter. Dessa poänglösa sockerbitar till osexigheter. Har aldrig knaprat så mycket halstablett som de senaste dagarna. De lindrar för en stund. Sedan är jag tillbaka. På isen. Med en uppborrad hals.

Grattis Nina!

I natt blev min underbara kollega Nina mamma för andra gången till en liten tjej, så nu är Minea storasyster.

Bö!

För övrigt såg jag i tidningen Journalisten i dag att Sjunde AP-fonden vill dela ut journalistpris för att "uppmärksamma och inspirera till en kvalitetshöjning av det ekonomijournalistiska arbetet i svenska medier".

Bring it on!

Vadå "du jobbar väl inte med ekonomijournalistik".

Säger jag inte.

Jag ska dit!

Jag kommer nog mest att sitta och smutta på en öl. Jag kommer INTE att skrika i någon mikrofon. Hur fan skulle det låta med den här snuvan? Men jag ska dit. På jobbets karaokefest i kväll.

Har du sett mina...

- Cecilia! Vet du var alla kollegieblock är?

- Ciiiisssiiii! Har du sett mina jobbarshorts?

Rör det sig om lättja?

Eller vad beror det på att killar inte hittar grejer?

Fast det där är bara hemma tror jag. När det kommer till verktyg låter det typ:

- Kolla i andra lådan nerifrån, två millimeter till vänster om det blå tången.

Far åt HELVETE!

Vilken jävla skitförkylning.

Har inte varit snuvig (jo via pollen) på megalänge.

Sitter nu med värsta förkylningen. ALLA i HELA familjen är förkylda.

Så jävla skitväredelöst. Särskilt som det är 100 grader ute och jag skulle vilja sitta i solen. Men nähä. Det går inte.

Då frodas och växer detta bakterieberg till en gigantisk massa som aldrig kommer att lämna min kropp.

Fakta om brorsan

För er som inte känner brorsan kan jag tala om att han kom till världen den 12 maj 1978 och fick sitt genombrott som Jim i American Pie. Brorsan är en ameriansk skådespelare.

Tjena brorsan!

Jag har adopterat mig en bror. Han heter Jason Biggs.

Härligt med helg...

Helg ljuva helg!