Doppa...

Jaha. Då var premiärdoppet avklarat. Nje, jag ska inte ta i så förbannat, jag doppade fötterna. Men Elsa badade. Saga grävde lite på botten och doppade blöjrumpan ett par gånger. Sedan åt de mariekex och drack festis och sedan drog vi ner på stan och käkade lunch med mamma. Jag såg även Emelies mamma på stan. Det fanns en tid när hon och jag gick på samma aerobicspass. Jag var där väldigt ofta, just den sommaren. Det var en person som sa till mig att jag väl aldrig hade varit så vältränad som då. Året var 1997. Eller var det -96? Ja inte var det i går i alla fall. Suck. Men det finns inte samma glöd som back in the days när det gäller att träna. Det finns inte ens en liten förkolnad tändsticksbit till vilja vad gäller träning. Lättja och förfall är vad det är. Men lika glad är jag för det. Inte alltid, men ofta.