Min profil

I går fick jag komplimanger för mitt luktorgan. Pratade med två av bladets allra bästa fotografer, Sara och Maria, och frågade vilken sida jag ska vända mot kameran när jag plåtas (det är nämligen så att man har en sida av fejset som man lite bättre på om man vänder lite mot kameran om man inte blir toppen rakt framifrån vill säga) Hur som helst. De sa att det berodde på. Om jag vill att det ska vara mycket karaktär skulle jag vrida huvudet lite åt vänster, så att min högra sida syntes bäst. Ville jag vara lite mer söt skulle jag vrida lite åt höger. Jag skojade lite om att jag har Margareta Krooks kran, och så sa de att jag har skitsnygg näsa. Sara sa till och med att just så som min näsa är utformad tycker hon är det snyggaste av näsor. Har nu hört på maken? Hädanefter ska jag alltid röra mig i profil.

Danny i fyran och tvåan

Jag börjar med att säga det: jag är en tönt.

I kväll börjar Så ska det låta. Ett program av vilket jag kanske missat en handfull sedan starten för tusen år sedan. Jag gillar de flesta sångprogram faktiskt. Men inte Singing bee. De flesta verkar tondöva och det är segt. Många trista moment. Handlar bara om att kunna texten. Hur kul är det att titta på liksom?

Det blir lite Danny-krock eftersom han dansar i fyran och sjunger i tvåan. Eller kanske med tvåan?

En bild säger mer än tusen ord

Det blir roligt för alla som kollar in här för första gången i dag och hittar den där tokbilden av mig. De kanske tror att jag ser ut så i verkligheten.

Hihi.

Musarmar i alla länder - förenen eder!

I dag är det inte bara skottdag, nej, det är internationella musarmsdagen också. Japp, så är det.

Så har du en arm (eller mus) som det värker lite i så är detta dagen att ta itu med det på allvar.

Man har sett bättre ut...

Ja det är inte lätt att se sig i spegeln alla dagar...

900!

Hallå! Hipp hipp hurra. Det är ganska otroligt egentligen.

Detta inlägg, just detta mina vänner, är det niohundrade på cissibitar.

Det är ju fantastiskt. Till alla er som läser: Det gör ni helt rätt i.

Kram!

Inte långt borta nu...

Snart...

Nu måste jag få in några inlägg. Fort som tusan. Ett jubileum väntar...

På kurs med mig

På måndag OCH tisdag ska jag sitta i kurs. Hela dagar för att lära mig ett nytt program. Jag har hyfsat lätt för att lära och fattar rätt fort oftast. Men att SITTA OCH LYSSNA OCH LÄRA I TVÅ HELA DAGAR! Som att gå i skolan liksom. Det finns en anledning till varför jag jobbar...

Trea sexa: BINGO

Jag fyller år den 6 mars. 36.

36.

Tja, det är ju också en ålder...

Sköna pingviner

Såg ett program om pingviner nyss. De som häckar i Antarktis. Shit vad kallt de har det. Men de klarar 60 grader minus. När mamman klämt ur sig ägget så sticker hon och pappan får ruvar det under ett par månader innan det kläcks. Snacka om jämlikhet. Sedan kommer mamman hem igen och pappan drar för att fixa mat. De vuxna är en meter och väger 30 kilo. Största hotet utgörs av farliga, stora sälar, med gigantiska käftar. Och pingvinen kan ju som bekant inte flyga men rör sig under vatten precis som fåglar i luften. De kan ta sig ner på 500 meters djup och hålla sig under vatten i 20 minuter. Oj, snart kan jag doktorera i ämnet...

Det finns glasögonpingviner också, i Sydafrika. De som är modiga glassar runt på playan i Kapstaden och frotterar sig med tillresta turister.

Är det riktigt?

Men det här med schlagern hörrni. Vad är det för folk som går vidare i år egentligen? Jag såg ju inte i lördags men var bidragen något att ha eller? Han som sidekickar åt Frida är tydligen från Sala och heter något isländskt.

Micke?

Har inte kräkts på sex timmar vilket måste vara ett tecken. Jag är botad. Men ack så blek. Dita von Teese, släng dig i din burleska vägg. Snart fyller jag 36. Det är nu skelettet att brytas ner. Hur hankar man sig fram när det inte längre bär upp ens lekamen. Ska man jogga på höftbenen? Cykla med buken? Dansa med tolvfingertarmen? Inte vet jag.

På tal om ingenting såg jag Köpings-Micke i går och visst var det väl så att han inte hade rollator förut? Han verkar så himla krasslig och inte säger de vad det är för fel på honom heller.

Usch och blä

Fy fan säger jag bara. Vaknade i natt vid tvåtiden och kände mig illamående. Försökte somna om men det gick inte. Reste mig upp och fick kasta mig nerför trappen och in på toa och kräkas. Sedan höll det på så där natten igenom. Undrar om det är matförgiftning? Och var kommer den ifrån i så fall? Så att jag vet vad jag aldrig mer ska äta, menar jag.

I dag sitter jag hemma och jobbar, och den tajmingen är totalusel.

Totalusel.

Men det är bara att försöka göra det bästa av situationen antar jag. Och hoppas att övriga familjen klarar sig.


Vickie: jag vet inte heller hur jag ska göra.

Hur gör man?

Elsa börjar ju i nollan till hösten. Vad jag förstår följer man samma regler som skolan när det gäller lov och sånt. Men hur får man fem semesterveckor att räcka till alla lov? Hur gör man det? Är föräldrar till barn som går i skolan alltid lediga på alla lov? Och om men delar upp tiden lite mellan mamma och pappa så blir man ju inte ledig samtidigt. Vad är det för bajs? Och hur är det med fritids egentligen? Är det öppet på lov? Finns det något bok i sånt här med skolan? Känns som värsta grejen men nu verkar vi i alla fall ha beslutat oss för att försöka få Ängshagenskolan. Hoppas hon får plats där...

Labba: länka på vettja!

Grattis herr och fru Ahlin

I dag är det verkligen dagen efter. Vaknade tidigt av att hela rummet snurrade. Kan lätt bli så när temat dagen innan varit bröllop. De var jättefina, Josse och Stoffe, och inte ett öga var torrt under vigselceremonin.

Jippie

Åh äntligen fredag och solen skiner i huvudstaden. Härligt. Och i morgon blir det bröllop. Tjoho!

Powerwalk

I går gick jag en riktig powerwalk på kvällen. En timmes rejäla och bestämda kliv genom Salas kyliga kvarter. Ville såklart lyssna på musik samtidigt, men jag tordes inte. Tänk om det skulle hoppa fram någon och ta tag i mig. Eller att man inte hör stegen bakom sig. Huga huga. Jag är rätt mörkrädd och det blir inte bättre när det går en jävligt storväxt karl tjugo meter bakom. Givetvis drog jag upp mobilen och låtsades prata samtidigt som jag genade över mark som ingen gått på före mig. Överdrivet, ja kanske. Men hade han snuddat vid mig hade jag förmodligen slagit ner honom med ett enda slag. Så mycket pumpade adrenalinet. Stackars män, by the way. Men jag hade inte blivit rädd om en kvinna i 55-årsåldern tagit rygg på mig.

Nollan kommer

Fast nu när jag ändå sitter här och ska jobba kan jag ju passa på. Att skriva lite menar jag. På lördag är det bröllop för Josse och Stoffe. De blev tillsammans för jääääätttelänge sedan så det är verkligen på tiden. Själv har jag varit gift i drygt sex år. Det är inte klokt vad tiden går. Den gör faktiskt det. I höst kommer Elsa att börja i nollan, och byta ställe att åka till varje morgon. Och jag som är värsta trygghetsnarkomanen. Jag blir nervös så fort man ska göra något utöver det vanliga (rida islandshäst, flyga, byta jobb osv). Nya fröknar (förlåt alla inom yrket, jag vet att inte heter så), nya kompisar. Usch.

Uppsägning

Jag måste gå till någon chef och prata. Om allt som tynger. Om hur svårt det blivit. Hur det ska sluta. Hinner ju inte blogga längre. Det är inte ok. När jag var mammaledig kunde jag ju fläska in inlägg efter inlägg. Nu blir det bara en blänkare här och där. Men det kanske är bättre än ingenting?

Satan i gatan

I dag har jag vaknat på helt fel sida. Jag är sur, arg, pissed off, förbannad, irriterad och allmänt dryg att ha att göra med antar jag. Helvete och skit och satan i gatan.

Glöm det!

Det är samma sak med pendlingen. Många tycker att det är strongt av mig att varje dag åka till och från Stockholm vilket tar en bra stund sammantaget. Men sedan finns det andra (nästan bara Stockholmsbor, som inte fattar hur mycket tid de själva lägger ner på att förflytta sig) som gärna påpekar hur jobbigt jag måste ha det. Hur lååååångt det är till Sala. Frågar om vi inte ska flytta till Stockholm i stället.

Jag blir rasande! Ska vi sätta oss i en etta ute i någon betongklump till förort och kolla ut genom fönstret på hur bussarna passerar i ett moln av avgaser? Växla in vårt boende mot någon gettolya som saknar allt vad livskvalitet står för? Och kanske tjäna en halvtimme om dagen i restid? Knappast.

Jag är på krigsstigen i dag.

Trädkramare

Häromdagen fick sig fröknarna på dagis ett gott skratt. Elsa hade nämligen placerat sig uppe i något träd - och somnat. Då är man trött. Och det är klart, de får lov att stiga upp väldigt tidigt varje dag eftersom deras ansvarslösa föräldrar har jobb som kräver tidig avgång hemifrån. Det har man ju dåligt samvete över. Och detta späds ofta på av andra människor som inte har ett skit med saken att göra. I går stod Saga och gäspade när jag lämnade henne och då var det en som sa:
"Stackars barn som måste gå upp så tidigt på morgonen"

Är säker på att det inte var illa ment, men jag åkte därifrån med en klump i magen. Mer behövs inte för att man ska känna sig usel, värdelös, ansvarslös och elak. Klart som fan att det vore bättre om barnen fick sova tills de vaknar och kliva upp i total harmoni. Men så ser vår tillvaro inte ut. Basta.

Andra deltävlingen

I kväll smäller det i Melodifestivalens andra deltävling som bekant. Och detta ska avgöras nästgårds, nämligen i Västerås. Carola och Andreas går till final. Och Ola. Sanna Nielsen och kanske några skrällande tvillingbröder går till Andra chansen. Skulle jag tro. Ett par tvillingtjejer från Sala ska vara med och dansa med Björn i pausunderhållningen. Coolt. Kanske de kommer att behöva en medelålders tvåbarnsmamma till något underhållande grepp någon gång? Det verkar högst troligt. Ska i alla fall kolla i kväll och Ica och kanske Erik kommer förbi.

Fick present

I morse fick jag ett fantastiskt fint halsband av Martin. Som en silverstav med små stenar och barnens namn på. Så himla gulligt. Jag har inte köpt någonting...

Det har delats ut geléhjärtan på jobbet i dag. Eftersom det är alla hjärtans dag. Fantasilöst, visst, men det hindrade ju inte mig från att trycka i mig en redig grabbnäve. Nu mår jag illa. Fy fan för geléhjärtan. Och vad är de gjorda av? Inälvor? Tarmar? Klister? Bajs?

Solen skiner. Vis av erfarenhet ska jag inte ropa hej, för det blir säkert ett eller två snöoväder innan VÅREN den vackra är här på riktigt.

Men i dag skiner solen. Och himlen är fullkomligt knallblå.

Jag är ny på jobbet. En rätt lustig känsla efter att ha arbetat på samma i ställe i ganska precis nio år. Är under våren redaktör för Kropp och hälsa som kommer ut en gång i månaden. Spännande ska det bli. Men det är konstigt att plötsligt inte ha koll på tillvaron. Alla som känner mig vet ju att jag har lite dåligt tålamod så jag vill KUNNA ALLT PÅ EN GÅNG. Men det går ju inte.

Jag har många gånger fått höra på jobbet att jag är en hårdrockarbrud. Typ. Det stämmer till en liten del. Jag tyckte att pudellåten var bäst i gårdagens startfält. Som en skön gammal rockardänga från back in the days. Så som rock ska låta. Utan grunge och metal och sånt skit.

Tappers låt var finstämd.

Christers låt var, tja, en höjdare om Cirkus Scott får för sig att hotta upp introt när de leder in sina clowner nästa gång.

Elsa gillade Amys låt. Elsa gillar Amy.

Velvet var skräp.

Brandur var skräp.

FF-killen var rätt okej ändå.

Face 84 var en riktig plåga. En riktig plåga.

När febern lämnar kroppen är det skönt. Då kan man nämligen:

Göra upp en veckomatsedel (den första jag gjort någonsin) för SJU dagar
Städa köket väldigt noga
Flytta om lite gardiner
Tvätta kläder
Vara snäll och tålmodig
Åka och handla och låta Saga ha egen kundvagn och tycka att det går jättebra
Prata länge med Linda utanför affären utan att frysa fastän det är kallt
Åka hem och laga mat

ALLT INNAN LUNCH!

Någon har lagt ut dödshot per brev i elevers skåp. Kungsängsskolan. Herregud. När jag muckade därifrån -91 hade vi vattenkrig och tjuvrökte. Tiderna förändras. Väldigt otäckt, men det bästa är att personen även skickat ett mejl och på så vis kommer att kunna identifieras (förutsätter jag).

I natt har jag svettats floder, och då menar jag verkligen floder. Gick och la mig efter dagens sjätte alvedon, med dubbla tröjor, flanellbyxor och strumpor. Konstigt nog kunde jag sova, trots att febern härjade inuti. Fy fan för feber (som jag älskar alliteration!) men den ska ju tydligen vara bra för att den hjälper till på något vis.

Nu är hela familjen sjuk. Så typiskt. I söndags åkte vi med Elsa till barnakuten för hon klagade över huvudvärk och hade rätt hög feber. Där fick vi sitta i FEM timmar innan doktorn kom, för att konstatera att det rör sig om förkylning. Tack och lov för det men satan vad med baciller som vi förmodligen drog med oss därifrån. Det räcker ju med att titta på ett snorigt barn så blir man sjuk i dessa dagar. Och i går fick Martin kasta sig iväg från jobbet för att hämta hem Saga från dagis. Tempen mätte 39,9 så det var en ganska spak tvååring jag mötte i dörren när jag kom hem.

I dag tycker jag att ni ska spendera några slantar på Klicks schlagerspecial. Jag har redaktörat den skutan senaste månaden nämligen.

Åh vilken lyckad möhippa det blev i lördags. Islandshästar, bad, god mat, sång, skratt. Helt enkelt härligt. Och gladast av alla var Josse - blivande fru Ahlin.