Uppsägning

Jag måste gå till någon chef och prata. Om allt som tynger. Om hur svårt det blivit. Hur det ska sluta. Hinner ju inte blogga längre. Det är inte ok. När jag var mammaledig kunde jag ju fläska in inlägg efter inlägg. Nu blir det bara en blänkare här och där. Men det kanske är bättre än ingenting?