En ny vecka står för dörren. Med samma förkylning. Samma vackra sommarväder. Lika vita ben. Men det sista är en bagatell. Mitt främsta mål är nu att bli frisk. Ska träffa läkare i dag. Eftersom jag ringt ett par gånger och fått svaret "virus - det gå inte att göra något åt" så känns det som att jag måste ha en lång utläggning över att detta visst går att göra något åt. Ge mig vad som helst. Om Fuglesang kan skicka hälningar från rymden borde i rimlighetens namn någon människa kunna bota mig från detta förkylda hosterimaraton.
På tal om maraton... (medial övergång)
I lördags befann vi oss i Stockholm för att (på Fjäderholmarna) fira att min svägerska Karin befunnit sig på jordskorpan i 40 år. Vi hade bestämt träff vid kajen 14.45 eftersom båten skulle gå 15.00 och vi hade vårt bord på Rökeriet från 15.45. När klockan var två och vi fortfarande knappt hunnit ut från Systemet i NK-huset OCH skulle hinna till söder för att byta kläder började jag nästan hyperventilera. Vi kastade oss iväg mot närmaste buss - som självklart inte dök upp. Det var ju mara i stan. Och inte kom taxin som bestämt heller. Det slutade med att vi nödgades borda skutan i samma smutsiga och shoppingukna kläder som vi burit hela dagen. Men det blev en trevlig eftermiddag ändå. Kvällen avslutades med några franska ostar (som jag inte petade på) och ett par flaskor vin (ur vilka jag drack ett och ett halvt glas). NI FATTAR HUR SJUK JAG ÄR VA?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar