Jobbar ju på AB ett tag nu och i går hade jag en intressant diskussion med underbare Markus Larsson (en av landets vassaste musikkritiker).
Han hade varit på middag med ett gäng andra som jag känner kvällen innan och när SAMTLIGA runt bordet fått frågan: "Hur är läget" hade SAMTLIGA svarat "Jo, det är väl bra..."
I det svaret bor det så jävla mycket mer som man borde lufta och prata om, men aj vad allvarligt det skulle kunna bli. Fast jag är ju en sån där som gillar att prata om känslor och jobbiga grejer för då känns de lite enklare och inte så ensamt längre.
Det vi kom fram till, Markus och jag, var först och främst att de flesta går runt och funderar över ganska stora frågor, så här mitt i livet. Någon slags tankesträvan framåt, trots att man samtidigt inte vill att allt ska gå så förbannat fort.
Jag är själv inne i någon slags omvälvning som jag inte kan sätta fingret på. Hade varit lätt att skylla på pollen eller stress men det är något annat. Kanske blir jag religiös. Kanske gör jag en tatuering. Kanske checkar jag in på ett spa där man inte får prata på en hel helg. Eller nåt.
Existensiell omdaning?
Begynnande 40-årskris?
Försenad tonårsrevolt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar