Det svåraste blir så klart att skiljas. Att skiljas är att dö en smula. Det tror jag är helt sant.
Jag kan inte beskriva hur många bra människor jag lärt känna under min tid på bladet.
Människor som är öppna i sinnet, som ser världen utan skygglappar, som har humor, är varma, generösa, peppande, förstående, driftiga, smarta, lättsamma.
Jag har blivit vuxen där. Större i sinnet. Mognat.
Omgiven av skratt och värme.
Och snart flyger jag ur boet.
Undrar om vingarna bär.
3 kommentarer:
men hörrö, jag tror nog att du är omgiven här i sala också. på ett annat sätt som säkerligen duger hur bra som helst!
och skratt och värme, det vet jag att du inte är utan.
det går ju liksom av sig självt ger man skratt och värme så får man det tillbaka...
jag vet att du kommer landa med de allra vackraste av vingar som sen bjuder på många, många vågade och härliga flygturer!
tack för de fina orden, vickie!
Jag instämmer med klok-Vickan! Du kommer klara dig fint. :)
Men jag förstår att det känns vemodigt... Hålla kontakten går ju såklart, men det blir aldrig riktigt samma sak.
Jag håller tummen för dig!
Skicka en kommentar