Snart bara hej då kvar

Det känns bättre tror jag. Kanske. Grinade hela förra fredan. Och söndan. Kom liksom upp en massa känslor som jag inte ens visste låg där och spökade. Så det var väl nödvändigt att få ur sig bara. Tömma. Vända upp och ner. Samtidigt är det värsta kvar. Att säga hej då. Bland det jobbigaste jag vet.