Kan ni någonsin ha en känsla av att vissa saker man sysslar med är en bluff? Eller snarare känns som en bluff. Att man gör något som man inte har något ”kvitto” eller ”bevis” för att man egentligen kan? För kan man det egentligen? Ta det här med att sjunga till exempel. Jag gör det så gärna men kan inte släppa tanken på att det kanske låter piss. För då gör man ju bort sig. Tappar ansiktet. Skäms. Försvinner. Dessutom kan ”duskaintetroattduärnågot”-tröjan sitta lite väl tajt med sin hämmande polokrage. För ställer man sig på en scen är det ju för att visa upp något som man kan och förhoppningsvis är stolt över. Men tänk om de som efteråt säger ”Åh vad bra det lät” kanske bara är snälla? De kanske sitter i bilen på vägen hem och ba ”Fy fan, vem tror hon att hon är egentligen”.
Jag tror att jag är ganska mycket påverkad av att inte riktigt tro på att jag är vass på något alls egentligen.
Ställer man för höga krav på sig? Var går gränsen?
1 kommentar:
fortsätt sjung! det syns ju att du tycker att det är kul och då blir jag glad att vara där och se dig!
Skicka en kommentar