I går när jag kom till Sala hade jag två bilar på parkeringen.
Bil nummer ett: svart Volvo kombi.
Bil nummer två: röd byggtjänstbuss.
Alla hajar att jag inte kan ratta tvenne fordon samtidigt så snälla Linda lovade att hjälpa mig köra hem den ena.
Jag stack ner handen i jackfickan, lirkade upp bilnyckeln och gav den till henne.
Hon tog emot den, tittade först på mig, sedan på nyckeln, sedan på sin hand, sedan tillbaka på mig.
Ögonen hade ett förvånat uttryck. Hennes hand var svart och kladdig.
Snabbt stoppade jag näven i fickan igen och blev rätt kladdig jag med.
En lakritsplopp låg och såsade och gruvade sig tyget!
Jag skrattade så jag skrek hela vägen hem. Alltså jag skrattade så att jag fick ont i bröstkorgen, det var fasansfullt roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar