I går morse när jag stegade in på Centralen i Stockholm inträffade något fasansfullt. Plötsligt, framför mig på golvet, ser jag något stort och grått som rör sig. Jag trodde såklart att det var en råtta och greppade tag i armen på killen som gick bredvid mig. När jag sansade mig såg jag att det var en duva. Det slog liksom slint i huvudet. Men när ett djur dyker upp precis framför en, från till synes ingenstans, brukar det ofta röra sig om en råttjäkel. Fast då hade jag nog svimmat. För den var stor ska ni. Duvråttan. Ja huvva, som en albatross mellan vingspetsarna. Det är extremt ofräscht att det glider runt duvor inomhus för övrigt. Värsta skräpätarna.
Snacka om Situation Stockholm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar