I går berättade vår chefredaktör Anders att han kommer att sluta om en månad. Tråkigt. Jag gillar honom, han är en vanlig prick, ingen bossig direktör. Spekulationerna pågår om vem ska ta över och Olivia och jag satt och diskuterade frågan i morse.
Efter lunch när jag kommer tillbaka till min plats ringer en reporter från tidningen Journalisten och frågar vem jag tycker ska ta över efter Anders. Jag blev väldigt misstänksam och tänkte att det kanske var Hassan eller nåt i den stilen. Jag bad henne att få mejla mitt svar, men hon hade följdfrågor så hon ville ta det per lur.
Jag sa att jag skulle ringa upp. Har ännu inte gjort det och kommer inte att göra det. Fy fasen i helskotta för att bli intervjuad. Usch. Jag skulle aldrig sluta väga ord, vrida och vända formuleringar. Jag skulle vara hopplös.
Och jag undrade ju självklart varför hon ringde just mig när det finns så många kloka människor i huset. En stund senare fick jag svaret. Min kollega Björn hade haft den stora vänligheten att tipsa henne om att ringa mig och ett par andra tjejer som har mål i mun, typ.
Jojo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar