Äntligen! Nu blir det ABBA-museum i Stockholm. Det kommer att bli härligt! ABBA är mina första och egentligen mina enda idoler. Min syrra och jag har mimat med varsin ände av hopprepet TUSENTALS gånger. Hon var Agnetha och jag var Frida. Allt enligt hårfärgsprincipen. En gång i trean mimade jag och Ebbis till Chiquitita inför klassen. Steffe spelade luftgitarr med en pekpinne och jag tror att det var Jacke som spelade synt. På katedern typ.
På bröllopet hade vi Arrival som ingångsmusik, Alkstål spelade orgel och det var magiskt vackert.
Och trots att man tröttnat skapligt på de flesta av låtarna så finns det liksom ingenting som går upp mot ABBA.
Man skulle kunna säga att jag är ABBA. Vad nu det innebär?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar