Martin Stenmarck har blivit far för andra gången i ordningen, till en son. Det är bara att sälla sig till skaran av gratulanter. Hans nya album säljer dessutom som smör i solsken, men jag har bara hört 7milakliv och den är väl lite sisådär skulle man kunna säga. Tycker jag.
Men å andra sidan så gillar ju jag Robert Wells så jag ska väl inte uttala mig...
Ja, jag tycker också att det är töntigt när han kör Smoke on the water med sitt lilla gitarrpiano, men det finns något härligt osvenskt i det han gör. Han är ju galet kommersiell och tvekar inte att fläska ut sitt eget namn i allt han gör. Han är en jävel på piano, trots att Mozart som boogiewoogie kanske inte är det absolut coolaste man kan ägna sig åt.
Har absolut ingen aning om varför jag snöade in på ovanstående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar