PMS-subba!

Jag är en glad en. Nästan alltid. När jag inte är glad är jag sur, förbannad, avundsjuk, irriterad, lättretlig... I morse när jag vaknade gjorde jag det efter cirka tre timmar på minussömnkontosidan. Låg vaken utan anledning i natt och retade upp mig. På allt möjligt. Kunde inte somna om hur jag än försökte. Buffade på Martin för att han typ andades lite för högt. Hur fan är man funtad egentligen? Dundrade ner och började plocka ur diskmaskinen det första jag gjorde och surade över att gårdagens porslin stod kvar på diskbänken. Som vore det något att hetsa upp sig över. Kom på för några månader sedan att jag förmodligen är en PMS:are. Det kändes sjukt ofoxy och poänglöst, men jag tror att det är sant. I morgon ska jag vakna med ett leende. Och pussa mina älsklingar. Alla tre. På en gång.