Kan ni ibland drabbas av ganska oförklarliga skratt? I går hände det på jobbet, flera gånger, särskilt när jag pratade med en som heter Tom. Alltså jag hade verkligen inget att börja fnissa åt, men det hände flera gånger under dagen. Han måste tro att jag är bäng i roten.
Men det finns ju värre tillfällen. Som när jag pluggade på Komvux. Det var någon slags samhällskunskapsgrej på Sala sparbank. Jag och Patte Olssons syrra Jessica satt långt bak, som vanligt, och "lyssnade" på hon som stod framme och pratade. Så fick jag syn på vår lärares skor. Och skrattet bara bubblade upp. Fick nästa feber och panik för det var inte något speciellt med skorna, de var bara roliga på något sätt. Och så började jag ju såklart peta på Jessica, för jag kunde ju inte sitta och skratta helt själv. Sedan skakade vi av skratt, och troligt att det inte märks...
Till slut frågade hon där framme om vi inte kunde ta och berätta även för alla andra vad som var så roligt.
Skämskudde AB!
På ett textseminarium med jobbet hände samma sak. Satt bredvid Micke Lilja och en som heter Tomas stod framme och höll något föredrag. Jag började tänka på hans röstläge, som låg ganska ljust och konstigt och sedan var det kört. Igen.
Jag har väldigt lätt för att börja gråta också, men det blir sällan lika pinsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar