Ska jag skaka galler nu?!

I dag hände en kriminell incident när jag hämtat på dagis och vi tagit oss ner på stan.

Elsa sitter alltid bakom mig och har för vana att slänga upp bildörren när hon ska kliva ut. Självklart är jag på henne om detta förbjudna VARJE gång vi ska ta oss ur bilen, så även i dag. Men tror ni inte att hon ändå lyckas vräka upp sin dörr med en faslig kraft och dunka in den i bilen bredvid som var en mörkblå kombi av något vanligt märke.

Och jag började nästan hyperventilera men samlade mig ändå och tittade mig över axeln lite diskret, för ingen kanske såg något... Packade ur Saga och vagn och handväska och allt och gick helt sonika därifrån.

Efter en stund kom jag på att den som äger den blå kombin kan räkna ut med valfri kroppsdel varifrån den lilla inbuktningen OCH färgen i lacken kommer ifrån (eftersom våran bil har någon slags vinröd färg och stod bredvid) så när vi kom tillbaka tänkte jag att nu sitter det väl en lapp någonstans där det står att jag ska ringa ett nummer och sedan casha upp. Men. Väl tillbaka satt där ingen lapp. Den blå bilen stod kvar. Det kom ingen! Så vi åkte hem. Bara så där. Så gör man inte va? Man ringer väl bilregistret och tar reda på ägaren, ringer upp, erkänner, blottar sig?!

Nästa gång det ringer på ytterdörren vågar jag inte öppna...