Ett år går nästan lika fort som att svänga en rockring runt höfterna ett varv känns det som. Nu har vi liksom SNÖ här. IGEN! Vad fan, var det inte vinter nyss?! Och lilla underbara Saga är drygt NIO månader och kryper och har tänder och drar sig upp till stående i spjälsängen och klappar händerna och ja, suck vad tiden går.
Bebistiden går så himla fort att det nästan är otäckt. Förmodligen för att de små knattarna utvecklas med en rasande fart men ändå. Hinner jag med? Tar jag in allt? Uppskattar jag alla hennes små framsteg lika mycket som jag borde? Ibland måste man tvinga sig själv att stanna upp mitt i vardagslivet och bara känna. Inifrån och ut. Utifrån och in. För det är ju hela tiden här och nu som allt händer.
Fick en nostalgisk nätupplevelse i går när jag upptäckte att vårt gamla hus i Rosshyttan är till salu. Sju rum och kök och jag känner igen mig till viss del när jag kollar på bilderna. Hemskt mycket furu a la tidigt 80-tal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar