Fallfrukt...

Nummer sexhundratvå lyder som följer: Jag är en vuxen person. Ut i fingerspetsarna. Hur vet jag det? För det första: När jag kollade på mitt pressleg häromdagen stod det att jag föddes 1972. Det är 35 år sedan. För det andra: När jag träffar någon jag känner på stan så pratas det mycket om väder och vind och semester och barn och hus och gräsklippning och det gjorde jag fan inte för tio år sedan. För det trejde: Jag vet så mycket nu. Som jag inte visste förut. Jag förstår lite bättre hur människor fungerar. Jag tror mig veta att om du är på dåligt humör eller känner dig nere så är det inte (alltid) mitt fel. Jag kan sålla lite bättre bland dina känslor och ditt sätt att vara. Och även mitt eget. Jag kanske tänker lite mer och lite större än när jag var yngre. Jag hittar de psykologiska röda trådarna lite snabbare. Jag känner mig inte hotad av att någon är bättre än jag på vad det än månde vara. Jag försöker bjuda på mig själv. Jag kan leva med att ha små ur-ammade bröst, trista kläder och degig kropp. Det gör ingenting. Om du inte känner likadant som jag så spelar det ingen roll. Det gör mig ingenting. Ha gärna andra åsikter. Hur kommer man annars vidare?