I går var barnen och jag på en mycket angenäm dejt med
Emelie som jag inte träffat på 1000 år. Vi hade så sjukt mycket att prata om men fick inte en bråkdel sagt. Hennes unge (som hon kallar henne, hon heter Hanna) var supergullig och garvade som sjutton åt Elsas tricks.
När Emelie och jag bodde grannar på Bergenstiernas för snart tio år sedan brukade vi laga mat, parta och prata. Om livets små och stora mysterier. I min lya brukade vi roa oss med att lyssna på Astrid Lindgren-hits och ibland gråta en skvätt till desamma. Fina minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar