Kom nyss hem från Skugganbadet. Där satt en gammal tant på sin rollator. Jag tror att det stavas så. Ser sjukt ut. Rullator borde det heta. Hur som helst. Hon var kanske 80. Hon hette Agneta. Hon var i Sala på sin semester. Från vad, undrade jag. Människan kan väl knappast ha ett jobb? Eller såg hon bara äldre ut än hon var?
- Vilka söta barn du har, sa Agneta till mig.
- Ja, svarade jag.
- Jag älskar barn. Jag har inga egna. Men jag älskar barn. De är fantastiska.
Jag tyckte synd om henne.
För hur jobbigt det än är så är de ju faktiskt helt och fullt alldeles underbara. Jag måste säga det till mig själv lite oftare. Hur lyckligt lottad jag är som har två underbara, självständiga, oblyga, livliga, busiga, gulliga, kärleksfulla, bestämda. Barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar