Fler och fler kvinnor är rädda för att föda. Undrar vad det beror på - eller vågar man i större utsträckning berätta för andra att man känner oro? Jag kände oro båda gångerna, självklart, men plusset med att man är gravid på HIMLA länge är att ju längre tiden går desto mer vill man liksom bara ha det gjort - och då flyttar man fokus från rädsla till nyfikenhet. Så var det i alla fall för mig. Eftersom jag vet att några av er väntar barn, somliga för första gången: LYSSNA INTE PÅ NÅGON SKRÄCKHISTORIA OM NÅGON ANNANS FÖRLOSSNING!!! Säg tack men nej tack, och att ingen förlossning är den andra lik! Och för vissa kanske det var skräck, medan andra upplever samma sak som något som förvisso gör ont, men samtidigt är förbaskat spännande!
Jag har typ "pluggat" inför mina båda förlossningar, det vill säga jag har (framförallt med första) läst i princip allt jag kommit över. Kan rekommendera "Att föda" av Gudrun Absacal (tror hon heter så). Hon är chefsbarnmorska och vet vad hon pratar om.
Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,878232,00.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar